Som ni förstår finns inte Strega vid min sida mera, hon har fått ro och jag har gråtit mig själv sönder och samman för att hon inte finns vid min sida längre, men som veteinären sa:
Låt henne gå med lite värdighet kvar.
Naturligtvis var det mitt ansvar att se till att min stolta Drottning fick somna in med flaggan i topp, den stolta och starka som hon alltid varit. men sedan lämnade hon ett vrak till matte efter sig som bara grina och tittade på bilder och grina igen.
Nu efter 14 dagar börjar jag förstå att hon verkligen är borta…. men samtidigt kan jag känna en glädje och ödmjukhet att blivit ovillkorligt älskad av denna varelse 
Nu kan jag prata om henne utan att börja gråta ……( inte alltid ) och känna glädje för allt hon lärde mig och sin flock, och jag hoppas hundänglarna är duktiga att dribbla
Sov så sött min älskade
Nu kan jag kolla i backspegeln och veta att du alltid är med mig fast du är i himmeln
april 22, 2008 kl 7:42 f m |
Det är inte bara dina ögonen som gråter Majsan sitter här med tårarna rinnade ner för kinderna när jag läser och ser Strega. Tänker då på Freja Stora syster till Strega men de väntar på oss där uppe under tiden så vakar de över oss här nere….